Förlossningsberättelse

Såhär gick det till när Sigge föddes:

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gick delar av slemproppen på tisdag morgon. Jippi tänkte jag som har läst att om den lossnar och det är lite blod i så betyder det att förlossningen börjar närma sig.
Samma dag så åker jag, min mamma och min syster ut till mina morföräldrar för att hälsa på. Jag berättar för min mamma och syster vad jag upptäckt och det blir en livlig diskussion i bilen om det nu skulle vara dagar eller veckor kvar till lillen skulle titta ut. Jag hoppades förstås på några dagar eftersom vi inte riktigt var färdiga hemma och jag fick en aning panik att det kanske inte var så lång tid kvar...

Väl hemma igen så var jag verkligen skittrött av allt gående men har ändå en form av överskottsenergi så jag hoppar över min dagliga vila (vilket jag inte skulle ha gjort) för att istället tjata mig till en tripp ut till birsta för att handla de sista småsakerna som fattas innan bebbens ankomst. Runt 19-snåret så går Christian med på att åka ut till birsta där jag handlar en amningsBH, alla grejor till skötrummet och nån grej till vagnen. Allt på 1 timme =)
Vi åker hem och jag pysslar och grejar med skötrummet, alla bebiskläder, blöjor m.m och runt 24-tiden så var jag helt slut så jag lade mig för att sova....
trodde jag....

Klockan han inte blir mer än 02.20 då jag vaknar av mensliknande smärtor. Har man aldrig fött barn förut så har man ju absolut ingen aning om hur en värk känns men jag hade läst att de kunde kännas som mensvärk och fick mina aningar. Jag gick upp och traskade omkring lite i lägenheten och försökte samtidigt kolla med mobilen hur ofta de kom, det går ungefär mellan 7-15 min mellan varje värk. Absolut inga smärtsamma värkar, mest lite småstöriga då jag var väldigt trött.
Jag lade mig för att försöka sova igen men det var näst intill omöjligt då dom höll på att asfaltera om E4-an utanför fönstret. Istället surfade jag omkring på olika internetsidor för att läsa om värkar och vad jag hade att förbereda mig på. Är det verkligen värkar?
Jag knackade christian på axeln och sa att jag har nog värkar. Han mumlar något om vattnet hade gått och jag känner att skitsamma, låt han sova ett tag till så väcker jag honom om det skulle bli akut. Klockan var nu runt 04.00.
Jaha, vad ska man göra nu då, packa bb-väskan?

Eftersom jag inte kan tro att det är sant så försöker jag istället somna om men ligger ändå bara och tänker på allt, springer och kissar i ett kör i tron om att vattnet kanske ska gå, vilket det ej gör.  Jag försöker istället halvsova för jag förstår att jag behöver all sömn jag kan få ifall det skulle sluta i förlossning....

Vid 11-snåret på onsdag morgon är jag fortfarande vaken men slumrar mellan värkarna som nu börjar komma lite mer ofta och regelbundet. Jag hittade en jättebra sida på internet där man kan klocka värkar och den mäter exakt ut hur lång värken är och hur långt det är till nästa. Värkarna kommer med en 6-7 min mellanrum och varar runt 30-40 sek och jag försöker mig på att sova igen men först äter jag en smörgås för att fylla på med batteri inför det som komma skall....

När klockan är runt 13.00 så ringer jag förlossningen. Jag berättar att värkarna kommer med 3-5 min mellanrum och varar runt 40 sek. Barnmorskan som svarar frågar mig hur det känns, om det är första barnet och råder mig till vila, hon förklarar att det kan ta lång tid med första barnet men att jag ändå borde ladda med kolhydrater ifall det skulle bli dags. Hon tyckte jag skulle bestämma själv om jag ville komma in på kontroll men jag säger att jag väntar nog eftersom jag tycker att värkarna känns så pass mesiga men jag lovar henne att ändå äta.

Vid 16-tiden så bestämmer jag mig för att åka upp på förlossningen på koll, värkarna har nu blivit tätare och kommer med 3 min mellanrum, de är fortfarande inte speciellt smärtsamma och känner mig dum som åker upp redan, vi blir säkert hemskickade!
jag ringer förlossningen och berättar att nu kommer vi,christian springer och köper 2 pizzor ( får knappt i mig 1/4), syster kommer och hämtar oss och när vi blir inskrivna så är klockan 17.30.

En jättegullig barnmorska möter upp oss och ger oss ett tillfälligt rum eftersom det råder kaos på förlossningen den kvällen då det är många bebisar som vill till världen. En CTG-kurva tas för att mäta bebisens hjärtljud och mina värkar. Barnmorskan lämnar rummet för att komma tillbaka 30 min senare.
Sidoläge är den enda ställningen som känns bekväm att ligga i och då uppfattar inte apparaten hur kraftiga mina värkar är, för CTG-kurvan visar fina hjärtljud på bebis men inte alls kraftiga värkar på mig.Jag får förklara för henne att jag haft värkar under tiden och hon tittar misstänksamt på mig och vill istället känna om jag öppnat mig något.
Hon känner efter och ger mig en chockad min då jag är öppen 4 cm! Herregud, säger hon. Det syns ju inte ens på dig att du har ont. Hon berömmer mig och säger att jag nästan har gjort halva jobbet hemma och vi får stanna kvar. Ingen är gladare än vi! Inatt blir det nog bebis!!


Som sagt så är det väldigt många som ska föda den kvällen/natten så vi får stanna kvar i det tillfälliga rummet så länge och barnmorskan råder mig till att duscha för i samma rum så finns en massagedusch. Ja varför inte, tänker jag och hoppar in. En timme senare kommer hon tillbaks och visar oss vårat förlossningsrum. Hon förklarar även att hon slutar kl 21 (klockan är nu 19.30) och att hon måste upp på BB för att hålla koll där, det är lite personal men strax börjar natten och att det blir förmodligen dom som får ta emot bebisen. Innan hon går känner hon efter om det öppnats nåt mer och det är nu öppet 5-6 cm. Hon undrar om jag funderat på någon smärtlindring och jag frågar efter TENS men det fanns ej. Hon undrar om jag vill ha ryggmärgsbedövning istället för isåfall är det dags nu.
Jag undrar hur mycket värre det blir eftersom jag kan fortfarande andas igenom värkarna och hon säger att hon tror att jag klarar mig utan. Jag tycker även att själva bedövningen känns läskig så jag tackar nej till den.
Jag väntar även med lustgasen eftersom det går så pass bra ändå och jag är rädd att bli illamående.


20.43 så ringer jag efter en barnmorska och ber henne visa mig hur man gör med lustgasen. Jag gör som hon säger men tycker inte att det ger nån större effekt. Lustgas tar ju inte bort hela smärtan utan klipper bara av toppen på värken, men jag kände ingen skillnad, blev mest yr. Det var skönt att andas i masken i alla fall, blunda och fokusera... man kunde även skrika  i den så det inte hördes så högt ;-)




21.10 så är jag fullt öppen och övergångsskeendet mellan öppningsfas och krystfas var väldigt jobbig. Det var nog den jobbigaste delen av allt. Eftersom vattnet inte hade gått så tog dom hål på hinnorna och sen var det bara att invänta krystvärkarna. Barnmorskorna gjorde i ordning och förberedde sig på att ta emot bebisen och alla olika typer av verktyg åker fram. Jag sitter upp i sängen och har en bra översikt om vad som sker. Det var jätteskönt att vara så pass vid medvetande och känna att man hade kontroll.

21.30 börjar krystvärkarna komma och den här fasen ska vanligtvis inte ta så lång tid men det gjorde det eftersom Sigge föddes i vidöppen hjässbjudning så hade han inte riktigt roterat färdigt. Jag krystar och krystar men han vill bara åka tillbaks hela tiden. Efter en timme är jag helt slut och barnmorskan får göra ett litet klipp för att han lättare ska ta sig ut. Barnmorskan hejjar på mig och säger åt mig att ta i för kung och fosterland och jag bestämmer mig för att nu jäklar ska ungen ut!

22.54, Poff sa det och sen slängdes väldens finaste, blåa lilla plutt upp på min mage. Han skriker omedelbart och pappa Christian får klippa navelsträngen. 9 månaders väntetid är äntligen över och vi är nu föräldrar för all framtid!

Sigge var 50 cm lång och vägde 3325 gram


sigge på magen

Kommentarer
Postat av: Carro

Stort grattis till lill prinsen :o)
kram kram

2008-05-18 @ 21:19:20
URL: http://Carroedlund.blogg.se
Postat av: annies syster

alltså mina tårar kommer när jag läser sista meningen. Det är ju så underbart att bli förälder o för all framtid som du skriver tänk vad mycket kul ni ska ha (ok hemska stunder oxå ;-)) men det är helt fantastiskt. o jag lovar åren går dubbelt så fort! tappar lixom 6 månader av bara farten ;-)
ni kanske skulle ta o komma på en 3 års tårta! :-D

2008-05-18 @ 23:05:41
Postat av: Emma

Verkar ju ha gått himla bra för er =) skönt! Grattis igen!

2008-05-19 @ 00:01:52
URL: http://twentysomething.webblogg.se
Postat av: Natalie

jag har tårar i ögonen och gud så glad jag är för er! =) stort grattis=)

2008-05-19 @ 11:29:38
URL: http://natalieengmans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0