3 månader kvar

Idag går jag in i v 28 och har därmed 3 kalendermånader kvar, 12 veckor alltså, 98 dagar.... Det går ju med stormsteg det här och det känns som om ingenting är riktigt färdigt här hemma. Det känns så avlägset lixom. Visserligen har vi köpt vagn å bilstol, lite kläder och en å annan smågrej, men allt annat då? När ska vi köpa det? Jag känner mig lite stressad vilket jag egentligen inte borde vara eftersom det är gott om tid men det blir nog en säng m.m denna månad.

Idag har jag jobbat förmiddag, alltså 9-12. Vi skulle hänga om på ONLY så jag mötte upp en dansk merchendiser imorse som jag skulle jobba med. Jag fasade för hur det skulle gå att komversiera med varann men hon pratade inte alls spec grötigt, utan vi förstod varann utmärkt! Ibland pratade hon lite för snabbt för min långsamma gravidhjärna men då skrattade vi sen förklarade hon igen eller tog det på engelska. Men mycket är ju likt norskan och en del av den sitter ju kvar sen min norgevistelse. Vårt företag är ju ursprungligen danskt så man har pratat med en del danskar genom åren och vissa pratar så grötigt att det är helt omöjligt att förstå vad dom säger och då blir det svengelska för hela slanten. Iofs så pratar man ju i telefon då oxå och det gör det hela lite värre när man inte kan se ansiktsuttrycket m.m.

Efter jobbet var jag som sagt och klippte mig hos Emma. Så nu är jag äntligen (!) inte röd/orange i håret längre.Det var helt underbart att få klippa sig och få en fräsch färg, man blir ju som en ny person. Nu saknas bara solbrännan ;-)

Christian ville sedan bjuda sin nyuppfrächade tjej på skrovmål på kovlandskiosken som vi tog med oss för att avnjuta på mamma och pappas altan i kovland. När vi väl satt och mumsade den goda burgarn och njöt av solens strålar så avbröts vi av deras katt Sotis som gjorde ifrån sig väldigt konstiga ljud ifrån sin bädd. Han satt i sin korg bredvid oss och hulkade och varje gång han hulkade så åkte tungan ut och in. Båda lyfte snabbt upp sina hamburgetallrikar upp i luften (ungefär som om det skulle stänka så långt) för vi märkte ju att nånting konstigt höll på att ske. Antingen skulle han explodera eller så tänkte han lägga världens pizza. Mycket riktigt så kom det en liten pöl ur honom och med en äcklad min så börjar vi båda gapskatta. "Nu tappade man ju NÄSTAN matlusten" säger C och räcker ut tungan.
Haha, men visst gick maten ner ändå. Men kräkset var ju inte vidare kul =P

Nu på kvällen så har vi ännu inte ätit ngt sen det så det får nog bli en kvällsmacka nu innan jag somnar.
Imorgon ska christian till hassela och åka snowboard och jag ska till kristina å se på tv å äta tacos. Mysigt!

Tack för idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0