Då var vi hemkommen från besöket på MVC och där fastställdes det att det bor nog en rumpnisse i magen. Ja, han har förmodligen vänt sig med rumpan neråt! Barnmorskan kunde inte riktigt avgöra själv så hon skulle boka in oss på ett ultraljud för att verkligen se att så var fallet.

Om han beslutar sig för att ligga kvar i den ställningen så gör dom först ett vändningsförsök och om han asolut vägrar att vända på sig så blir det ett planerat snitt. Jag kommer att bli väldigt besviken om jag måste göra ett snitt nu när jag har laddat och peppat mig inför en riktig förlossning. Det enda positiva är ju att vi får träffa bebis 10-12 dagar tidigare men jag väntar då hellre för att slippa ha ont och genomgå en operation. 
Nu  fick vi i alla fall svar på varför jag har så otroligt jobbigt att andas och varför jag mår illa när jag ligger ner. Trycket på lungorna blir ju väldigt tungt när det ligger ett huvud i vägen.
Än är det för tidigt att oroa sig över en operation, det kan ju vara så att barnmorskan känt fel,  att han vänder sig själv eller med hjälp av vändningsförsök. Hoppas!


Vi får i alla fall ta en titt på bebben en gång till innan vi träffas live och förmodligen redan nästa vecka, då ska jag fråga om det fortfarande är en kille ;-)


Annars så såg allt bara prima ut, mina värden var jättebra och christian fick lyssna på bäbisen genom träluren. Det hörsdes rätt svagt men det hördes i alla fall. Det är ju det som räknas =) Vi lyssnade oxå såklart med den riktigta apparaten.

SF-mått 35
Hjärtljuden låg på 148
järnvärdet var på 145
sockeret låg på 6



Nu ska jag nog köpa mig en glass!